Det har väl knappast undgått någon att
fenomenet “tröstköpa” existerar.
Så gör vi ju ibland. Om vi känner oss lite down
så kanske en snygg tröja eller en läcker kjol kan
få oss på gott humör, ett kort tag eller en liten
stund.
Jag tycker mig se en ökning av dessa
tröstnappar och undrar om människan håller
på att bli mer och mer själsligt fattig och mer och mer
beroende av döda ting i form av prylar. Om det nu är
så att vi tröstköper mer, vad beror det på?
Är vi lyckliga på ytan och olycklig inombords.
Kompenserar vi utebliven själslig näring eller
kärlek med prylar!?
Jag vill mena att Elgiganten, Siba, OnOff m.fl är vår
tids tempel av lycka som syftar till en av vår tids
religioner..att konsumera och bli lycklig. Shop ´till you
drop…
…men är det verkligen fler prylar som människan
behöver!?
Man kan ju leka med teorin och göra en tabell över hur
det kan se ut. I Sverige gillar vi siffror, statistik och tabeller
" />
Tabell över lyckoruspoäng av inhandlade varor
i vår tids moderna tempel av
lycka.
Usbminne 4 gb = 2,5 lyckoruspoäng
Mp3 spelare 5gb = 7 lyckoruspoäng
Mobiltelefon typ värsta sorten = 15
lyckoruspoäng
Digital kompaktkamera färg:rosa i borstad aluminium =
17 lyckoruspoäng
Plasma TV svart HD Ready 42 tum = 30
lyckoruspoäng
1 lyckoruspoäng motsvarar en
dagslycka och för varje dag som
går blir lyckoruset lite svagare, för att till sist
upphöra.